Igår kändes det som om världen var död.

Jag gick en lång promenad med hunden, jag bara gick och gick.

Det var skönt.

När jag gick där kändes det som om jag var den sista människan på jorden. Jag var inne i min egna värld.

Fyfan vad det var skönt. Jag bara njöt av inget. Jag orkade inte tänka.

När jag kom ut på den stora vägen möttes jag av verkligheten. Jag började funder på mig.

På de vägar jag valt och vem jag är.

För fem år sedan var jag en vilsen liten tjej som inte hade någon aning om något.

Ny klass, nya vänner och nya tankar.

För tre år sedan var jag ännu mera vilsen, grupptryck.

Och nu då?

Jag vet inte riktigt. Men jag orkar inte bry mig längre.

Jag är mig själv, ibland vill jag gömma mig och låtsas vara någon annan.

Jag vet inte vad som är bäst.